Translate

söndag 5 januari 2014

Den heliga skrifts gudomliga inspiration C.H - Spurgeon

Jag frågade i mitt hjärta: "Hur kan han vara en rättvis Gud och likväl en rättfärdiggörare?" Jag tröttnade och kväljde mig med denna fråga, men kunde dock inte finna något svar och jag skulle säkerligen aldrig ha uppfunnit ett svar, som kunnat tillfredsställa mitt samvete. Läran om försoningen är, enligt min tanke, ett av de säkraste bevisen för den heliga skrifts gudomliga inspiration. Vilken mänsklig visdom skulle väl ha tänkt ut något sådant, som att den rättfärdige konungen själv skulle dö för de orättfärdiga rebellerna?
Detta är inte någon av människor uppfunnen gudalära eller någon dröm av en poetisk inbillningskraft. Denna frälsningsväg har endast blivit känd av människorna, eftersom den är ett faktum och dikten kunde aldrig ha uppfunnit den. Gud själv har ordnat, vad ingen människotanke någonsin kunde ha tänkt ut. Jag hade ända från min ungdom hört talas om frälsningsplanen genom Jesu offer, men jag visste i min själs innersta likväl inte mer om den, än om jag varit född och uppfödd såsom en hottentott.
Ljuset fanns där visserligen; men jag var blind, och det var därför nödvändigt att Herren själv öppnade mina ögon, så att jag kunde se saken klart och tydligt. Han kom då till mig såsom en ny uppenbarelse, lika frisk som om jag aldrig förut hade läst i skriften, att Jesus förklarades vara forsoningen för världens synder, på det att Gud måste vara rättfärdig.

Jesu försoningsverk
Jag tror att på samma sätt skall detta komma som en uppenbarelse till varje nyfött Guds barn, när de får syn på detta; jag menar den härliga läran om Herren Jesu försoningsverk. Jag förstod nu, att en frälsning var möjlig genom ett ställföreträdande offer, och att en förberedelse från begynnelsen hade blivit gjord och allting ordnat för en sådan ställföreträdare. Jag kom att inse att han, som är Guds son, jämlik med Fadern och evig såsom han, hade blivit utsedd som huvudet för ett utvalt förbundsfolk, för att i denna egenskap lida och dö för dem, för att frälsa dem.
Liksom i vårt fall inte från början varit något för oss personligt, då vi föll i vårt släktes representant, den förste Adam, likaså var det på samma sätt möjligt för oss att återupprättas genom en andra representant, nämligen genom honom som har åtagit sig att vara huvudet för sitt förbundsfolk och att således deras andre Adam. Jag insåg att innan jag personligen hade begått någon synd, hade jag likväl redan fallit genom min förste faders synd, och jag fröjdade mig över att det därför var möjligt för mig att enligt lagen bli återupprättad, genom ett andra huvud och en andra representant.
Adams fall blev en möjlighet till räddning; den andre Adam kan frälsa från den undergång som den förste Adam förorsakat. Då jag ängslades i fråga om möjligheten att en rättvis Gud skulle kunna förlåta mig, såg och fattade jag i tron, att han, som är Guds son, hade blivit människa, och att han i sin egen välsignade person hade burit, min synd i sin kropp upp på träet. Jag såg att straffet blivit lagt på honom, på det att jag skulle ha frid och att genom hans sår hade jag blivit helad.