Translate

söndag 29 december 2013

Döda kroppar stinker.

Det rapporteras att de döda kropparna på Filippinerna stinker så mycket att folk tvinga använda mask när de sover för att kunna uthärda lukten. Bibeln beskriver att syndens lön är döden och vi kan lära oss något av detta. Döden stinker likaså synden. Problemet vi har är synden och den stinker något oerhört.
Den stinker så mycket att Gud som är den enda sanna rättvisan en dag skall döma synden i våra liv.
Till det yttre må människan se god och polerad ut och gömmer sig bakom ett yttre gott beteende.
Men om man ser in i människans hjärta vad finner vi då?
Avundsjuka, elakheter, ondska, lusta, själviskhet, lögner.
Är inte allt sådant vidrigt i Guds ögon. Allt sådant får synden att stinka inför Gud. Människan är inte innerst inne god som humanismen säger. Människan är innerst inne ond. Var och en av oss har syndat och vi är i behov av en frälsare. I Tacloban vädjar man till myndigheterna att plocka bort stanken.
Vi behöver också någon som plockar bort stanken i vårt liv eftersom vi är redan dömda av Guds lag till "skyldiga" och vi förtjänar döden och Guds vrede.
Gud dock är kärleksfull och har förberett en som själv var syndfri som aldrig stank något.
Bara en som var syndfri kunde hålla Guds krav på rättfärdighet. Vad ingen människa kunde göra det har nu Gud gjort för oss.
Han dog för våra synder och kom till jorden för att frälsa oss i från dem. Han inte bara kom hit och dog utan han uppstod från det döda så att vi skulle kunna bli renande med honom. Hans rättfärdighet blev vår rättfärdighet för var och en som tror.
Inga gärningar i världen kan ta bort den illa stanken bara Gud själv kan göra det och hela det verket är gjort .
Bara genom att tro på hans verk på korset och omvända dig från dina onda vägar så blir du frälst och Guds vrede och dom drabbar inte dig. Du behöver inte stinka när du dör (andligt sett). Du kan leva med ett rent samvete mot Gud och mot andra människor på grund av hans verk på korset

torsdag 26 december 2013

Jesu försoningsverk - ett ställföreträdande offer - C.H Spurgeon

Vi har sett hur den ogudaktige blir rättfärdiggjord och vi har betraktat den stora sanningen, att ingen annan än Gud, kan rättfärdiggöra någon människa. Vi vill nu ta ett steg vidare och ställer frågan: Hur kan en rättvis Gud rättfärdiggöra skyldiga människor?

Vi får ett fullständigt svar på denna fråga i Paulus ord i Rom 3: 21-26 där det står:
"Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.
Låt mig i detta ämne få ge er ett litet prov på en personlig erfarenhet. Under den tid den Helige Ande verkade på mig till att överbevisa mig om min synd, hade jag en klar och skarp känsla av Guds rättfärdighet och synden, vad den än månne vara för andra människor, var den för mig en outhärdlig börda. Jag fruktade inte så mycket för helvetet, som jag fruktade för själva synden.
Jag kände mig vara så förfärligt skyldig, att jag ännu kommer ihåg, hur jag hade en känsla av, att om Gud också inte straffade mig för synden, så borde han likväl göra det. Jag kände att all världens domare borde fördöma en sådan synd som min. Jag liksom satte mig själv på domstolen och dömde mig till att förgås, ty jag kände och bekände, att om jag hade varit Gud, skulle jag inte kunnat göra annat, än sända en så skyldig varelse som jag var, ända ned till det nedersta helvetet.
Under hela tiden var jag i mitt sInne djupt angelägen om, att Guds namn skulle bli ärat och att rättfärdigheten i hans moraliska styre skulle bli hävdad, och jag kände, att det inte skulle tillfredsställa mitt samvete, om jag på ett orättvist sätt kunde få förlåtelse. Den synd jag hade begått måste på något sätt bli straffad. Jag stod då inför den stora frågan, hur kunde Gud själv vara rättfärdig och likväl rättfärdiggöra mig, som var så alltigenom skyldig.

tisdag 17 december 2013

När Herren förhärdar och förintar

Ty från HERREN kom det att de förhärdade sina hjärtan och gick ut i strid mot Israel, för att han skulle ge dem till spillo och inte visa dem nåd. I stället skulle han utrota dem så som HERREN hade befallt Mose.  - Jos 11:20
I denna vers har vi en händelse som kan vara svår att ta och som man gärna hoppar över och inte vill veta av. Vi läser att Gud förhärdade vissa av en enda orsak för att kunna förinta dem och inte ge någon till spillo.
Många försöker komma runt detta med att säga att de förhärdade sig själva. Men det är inte vad texten säger utan det står att Herren förhärdade dem och syftet var att förstöra dem!!
Är inte detta orättvist? Nej absolut inte det finns ingen orättvisa hos Gud. De var redan syndare och Gud förhärdade dem och förstörde dem för syndens lön är döden. De fick rättvisa och hos Gud finns ingen orättvisa. Gud kunde ha valt att frälsa dem men han skickar ingen profet eller ger dem inte evangelium istället förhärdar han och förstör dem. Han säger inte till Israel att evangelisera dem utan han säger till dem att inte visa dem någon nåd och utrota dem.

Detta är inte det enda tillfället som Gud förhärdar någon utan han förhärdade kungen i Sichon :

 " Men Sichon, kungen i Hesbon, var inte villig att låta oss gå igenom sitt land, ty HERREN, din Gud, hade förhärdat hans ande och gjort hans hjärta hårt för att ge honom i din hand, så som det är i dag. 31 Och HERREN sade till mig: "Se, jag börjar nu att ge Sichon och hans land till dig. Börja inta det så att du får hans land till besittning."  (5 mos 2:30)

Och Farao : "Jag skall förhärda faraos hjärta och göra många tecken och under i Egyptens land." - 2 Mos 7:3

Vi kan inte annat än instämma med Paulus som utbrister "Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han." - Rom 9:18

Gud sitter på tronen och genom sin allmakt gör vad han vill med sin skapelse.

"han gör vad han vill med himlens här  och med dem som bor på jorden. Ingen kan stå emot hans hand  eller säga till honom: "Vad är det du gör?"" - Dan 4:32

Vi kan för evigt prisa honom för hans allmakt och hans beslut och vägar. !


söndag 15 december 2013

Vänd er till mig och bli frälsta! - Charles Spurgeon

Jag var själv en tid alldeles nedtryckt till jorden av en förkrossande känsla av min syndaskuld, vilken gjorde livet till en börda för mig. Men då hörde jag denna Herrens tillsägelse: "Vänd er till mig och bli frälsta, ni jordens alla ändar, ty jag är Gud och det finns ingen annan."
Jag hörsammade kallelsen och vände mig till Gud i min nöd, och i samma ögonblick gjorde Herren mig rättfärdig. Jag såg Jesus Kristus, gjord till synd för mig och denna syn gav mig frid. Då Israeliterna blev bitna av giftiga ormar i öknen, såg de på kopparormen och blev genast helade och på samma sätt, blev även jag helad, då jag såg på den korsfäste Frälsaren.
Den Helige Ande som gav mig förmågan att tro, gav mig även frid genom tron. Jag kände mig nu lika säker på om att jag hade fått mina synders förlåtelse, som jag förut varit säker på fördömelsen. Jag hade varit säker på min fördömelse, därför att Guds ord avkunnade denna, och mitt eget samvete bar vittne om, att jag gjort mig skyldig till den, men sedan Herren rättfärdiggjort mig, var jag genom samma vittnesbörd lika säker på att jag var friköpt från den.

Den helige Andes vittnesbörd
Guds ord säger: "Var och en som tror på Guds son skall inte bli fördömd", och mitt samvete bar vittne om att jag trodde på honom och att Gud var rättfärdig till att förlåta mig. Således har jag den Helige Andes och mitt eget samvetes vittnesbörd, och dessa båda överensstämmer med varandra. O, hur gärna jag skulle önska att mina läsare även på samma sätt fick ta emot Guds vittnesbörd i denna sak, de skulle då ganska snart ha detta vittnesbörd även i sig själva.
Jag vågar säga att en av Gud rättfärdiggjord syndare står på en säkrare grund, än en genom sina gärningar rättfärdig människa, om det vore möjligt att en sådan skulle kunna finnas till. Vi skulle i så fall aldrig kunna vara säkra på, huruvida vi hade gjort tillräckliga gärningar. Samvetet skulle åtminstone alltid vara oroligt att vi, trots allt skulle komma till korta och vi skulle endast ha det osäkra utslaget av en felaktig dom att bygga på; men då Gud själv gör oss rättfärdiga och den Helige Ande bär vittne om genom att ge oss frid med Gud, så känner vi att saken är säker och befäst, och vi får frid. Ingen tunga kan uttala djupet av det lugn, som kommer över en själ, som har mottagit Guds frid som övergår allt förstånd. O, min vän, så sök då genast denna frid!

lördag 14 december 2013

Gud behandlar den skyldige med barmhärtighet - Charles Spurgeon

Välsignat vare hans heliga namn, att han inte handlar med oss efter våra synder, utan att han handlar med oss på grund av sin fria nåd och oändliga barmhärtighet! Han säger: "Jag vill hela dem från deras avfall, jag vill älska dem av fri vilja." Tror du detta, ty det är visserligen sant, att den store Guden är mäktig att behandla den skyldige, avfallna människan med överflödande barmhärtighet, ja, att behandla den ogudaktige, som om han alltid varit gudaktig.
Läs omsorgsfullt liknelsen om den förlorade sonen och se, hur den förlåtande fadern tar emot den återvändande, vilsegångne uslingen med lika mycket kärlek, som om han aldrig hade gått bort till det främmande landet och förbrukat sina ägodelar med skökor. Ja, han gick så långt i denna sin förlåtande kärlek, att den äldre brodern började klaga över det. Men fadern berövade honom likväl inte denna kärlek. Luk 15:11-32
O, min broder, hur usel och skyldig du än må vara, om du blott vill vända tillbaka till din Gud och Fader, skall han handla med dig, som om du aldrig hade gjort något ont. Ja, han skall betrakta dig som rättfärdig och handla med dig i överensstämmelse med det. Vad säger du om detta? Ser du inte - ty jag önskar att bringa detta i klarhet - vilken härlig sak det är, att fastän ingen annan än Gud kunnat tänka på att göra den ogudaktige rättfärdig, och ingen annan än Gud kunde göra det, kan Han likväl göra det?
Hör, hur aposteln framställer den utmanande frågan: "Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner." Om Gud har rättfärdiggjort en människa, så är det väl gjort, är det riktigt gjort, är det rättvist gjort, är det gjort för evigt. Jag läste häromdagen i en tidning, vilken var full av gift mot evangelium och mot dem som predikar det, att vi skulle hylla ett slags teori, varigenom vi inbillar oss, att synden kan borttas från människan.

Kristus dyra blod
Vi hyllar ingen teori, utan vi förkunnar ett faktum. Det största faktum som finns under himmelen är detta: att Kristus genom sitt eget dyra blod verkligt tvättar bort synden, och att Gud för Kristi skull handlar med människorna i gudomlig nåd och förlåter de skyldiga alla deras synder samt gör dem rättfärdiga, inte på grund av något som han finner hos dem eller som han förutser skall komma att finnas hos dem, utan på grund av sin nåds rikedom allena, vilken ligger i hans eget hjärta. Detta är vad vi har predikat, predikar och skall predika, så länge vi lever. "Gud är den som rättfärdiggör" - som rättfärdiggör den ogudaktige. Han skäms inte för att göra det, och inte heller skäms vi för att predika det.
Giltigheten av den rättfärdiggörelse som kommer från Gud själv, måste vara utom all tvekan. Om domaren frikänner mig, vem kan väl då fördöma mig? Om den högsta domstolen i universum har förklarat mig rättfärdig, vem kan väl då åtala mig? Rättfärdiggörelsen från Gud kan tillfredsställa ett uppväckt samvete. Med denna, andas den Helige Ande frid över hela vår varelse, och vi lever inte längre i fruktan. Med denna rättfärdiggörelse kan vi möta allt hot och alla smädelser av satan och från onda människor.
Med denna rättfärdiggörelse skall vi vara skickliga att dö, och med denna, skall vi även frimodigt kunna uppstå och inställa oss inför den sista stora domen.
"Trygg skall jag stå på Herrens dag.
Vem kan fördöma mig,
När Gud min synd förlåtit har,
Som Jesus tog på sig?"
Käre vän! Herren kan utplåna alla dina synder. Jag pratar inte i vädret, då jag säger detta. "All slags synd och hädelse skall förlåtas människorna." Om du än är nedsänkt ända till halsen i syndens dy, kan han med ett ord ta bort all din orenhet och säga: "Jag vill, bli ren." Herren är en stor syndaförlåtare.
"Jag tror att jag har syndemas förlåtelse." Gör du det?
Herren kan redan i denna stund avkunna denna dom över dig: "Dina synder är dig förlåtna; gå i frid." Och om han gör det, så kan ingen makt, varken i himmelen, på jorden eller i underjorden anklaga dig och mycket mindre fördöma dig. Tvivla då inte på den allsmäktiges kärlek. Du skulle inte kunna förlåta din nästa, om han hade brutit mot dig lika mycket, som du har brutit mot Gud. Men du får inte mäta Guds sätt med ditt mått; hans tankar och vägar är så mycket högre än dina, som himmelen är högre än jorden.
"Men, säger du, det skulle vara ett stort underverk, om Herren kunde förlåta mig." Ja, det har du alldeles rätt i; det skulle vara det allra största av underverk, och därför är just han passande till att utföra det, ty han gör stora och outrannsakliga ting, som vi inte kunnat vänta oss.

torsdag 12 december 2013

Herren förändrade Saulus hjärta - Charles Spurgeon

Se blott på Saulus från Tarsus, som andades hot och mord mot Herrens lärjungar! Lik en hungrig varg slet han sönder lammen och fåren till höger och vänster och likväl slog Herren ned honom till jorden på vägen till Damaskus och förändrade hans hjärta samt gjorde honom så fullkomligt rättfärdig, att denne man inte långt därefter blev den störste förkunnare av rättfärdiggörelsen genom tron, som någonsin funnits.
Han måste ofta ha undrat över, att han kunnat bli rättfärdiggjord genom tron på Kristus Jesus, han, som en gång hade varit en så avgjord förkämpe för frälsningen genom lagens gärningar. Ingen annan än Gud kunde någonsin har tänkt på att rättfärdiggöra en sådan man som Paulus, förföljaren; men Gud är underbar och härlig i nåd. Även om någon skulle har tänkt på att rättfärdiggöra den ogudaktige,kunde likväl ingen annan än Gud har gjort det.
Det är alldeles omöjligt för en människa att förlåta förbrytelser, vilka inte blivit begångna mot henne själv. Om en person högeligen förorättat dig, kan du förlåta honom. Och jag hoppas också att du vill göra det, om han ber dig om det. Men en tredje utomstående person kan inte förlåta honom. Om oförrätten är begången mot dig, måste också förlåtelsen komma från dig. Och om vi har syndat emot Gud, står det i Guds makt att förlåta, eftersom synden är begången mot honom själv.

Gud kan efterskänka vår skuld
Därför säger David i den femtioförsta psalmen: "Det är mot dig jag har syndat och gjort det som är ont i dina ögon." Ty endast Gud, mot vilken överträdelsen blivit begången, kan åter ta den bort. Det som vi är skyldiga Gud, vår store fordringsägare kan han efterskänka, om det så behagar honom. Och om han efterskänker det, så är det också till fullo efterskänkt. Ingen annan än den store Guden, mot vilken vi har begått synden, kan åter utplåna denna synd. Låt oss därför se till, att vi verkligen går till honom och söker nåden av hans händer.
Låt oss inte bli vilseförda av prästerna, som vill att vi skall bikta oss för dem. De har inte något Guds ord som stöd för detta djärva tilltag. Även om de var sända till att förkunna förlåtelse i Guds namn, så måste det dock vara ofantligt mycket bättre, att vi själva genom Jesus Kristus som är medlaren, går till den store Herren för att söka och få förlåtelse av hans händer, eftersom vi är försäkrade om att detta är den rätta vägen.
Du bör själv se till din själs välfärd och inte lämna den i andras händer. Endast Gud kan rättfärdiggöra den ogudaktige, men han kan göra det fullkomligt. Han kastar våra synder bakom sin rygg, han utplånar dem, han säger, att om man söker efter dem, så skall man inte mer finna dem. Av ingen annan orsak än sin egen oändliga godhet och kärlek har han berett en härlig väg, på vilken han kan göra blodröda synder vita såsom snö och avlägsna våra överträdelser från oss så långt som öster är från väster.
Han säger: "Jag vill inte mer komma ihåg dina synder." Ja, han går ända dithän, att han gör ett slut på synden. En av profeterna utbrister full av förundran: "Vem är en Gud som du, som förlåter missgärning och inte tillräknar överträdelse för kvarlevan av sin arvedel. Han håller inte fast vid sin vrede för evigt, ty han har behag till nåd." Vi talar inte nu om rättvisa eller om Guds handlingssätt med människor enligt deras egen förtjänst. Nej, är det så, att du vill handla med den rättvise Guden enligt lagen, då hotar dig hans eviga vrede, ty detta är vad du förtjänar.

onsdag 11 december 2013

Guds kärlek i utkorelsen

 Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd, 16 beslöt att uppenbara sin Son i mig, för att jag skulle predika evangelium om honom bland hedningarna.  - Gal 1:15-16

Paulus säger här något som vi bör stanna till vid och reflektera över. Han säger att Gud utvalde honom redan innan han var född för att uppenbara Jesus för honom, frälsa honom och sända ut honom bland hedningarna.
Gud hade ingen skyldighet att göra detta. Han visste mycket väl att Paulus skulle vara den som värst förföljde Guds folk. Han visste att Paulus var en stor syndare och att han hatade den rättfärdiga vägen.
Paulus sökte inte Jesus utan försökte utrota alla som höll sig till Jesus Kristus. En del tycker det är orättvist att Gud väljer vem han vill till frälsning men om man ser hurdan Paulus var och hur mycket han gick emot Gud så tycker nog de flesta att det är konstigt att Gud utväljer just den värsta av sina fiender.
Ja, Gud inte bara utvalde Paulus till frälsningen utan han plockade även den mest fientliga och hädade människan. Paulus förtjänade det absolut inte. Gud kunde ha valt en man som var mera "snäll" i stället. Men han utvalde Paulus redan innan han var född.
När Paulus var på väg till Damaskus för att fängsla de heliga just då valde Gud att uppenbara sig för honom. Paulus hade absolut inte sökt honom eller Gud hade inte heller tittat in i framtiden och sett att Paulus skulle välja att tro. Nej utan det var Guds val att just vid det tillfället frälsa honom. Gud hade gjort sitt val redan när Paulus låg i sin moders mage så hade Gud sagt " Paulus tillhör mig och han skall föra evangelium till hedningarna". Det blev som Gud hade bestämt. Inte på grund av Paulus eller något i honom utan helt på grund av Gud. Det var en individuell utkorelse och kallelse. Gud valde att älska just honom. Gud vale att benåda den värsta av syndare. Det finns hopp för var och en. De som idag kanske är mest hatiska är kanske just de som Gud har utvalt och kommer att frälsa i framtiden. Guds kärlek uppenbaras i utkorelsen där de som inget förtjänar blir benådade. Och vilken stor kärlek att han har fört just oss till frälsning.
Vi som absolut inte sökte den sanna Guden. Han kunde ha valt vår granne i stället och låtit oss vara kvar i våra synder.  Därför har vi absolut inget att berömma oss av.
Prisat vare Herren för hans oändliga nåd och kärlek!!

tisdag 10 december 2013

Främmande rökelse bärs fram till Gud i Sverige idag.

Men när Ussia hade stärkt sin makt blev hans hjärta högmodigt, till hans eget fördärv. Han handlade trolöst mot HERREN, sin Gud, genom att gå in i HERRENS tempel för att tända rökelse på rökelsealtaret. 17 Då gick prästen Asarja dit in efter honom med åttio av HERRENS präster, modiga män. 18 Dessa trädde fram mot kung Ussia och sade till honom: "Det är inte din sak, Ussia, att tända rökelse åt HERREN, utan det tillhör prästerna, Arons söner. De är invigda till att tända rökelse. Gå ut ur helgedomen, för du har handlat trolöst, och detta skall inte ge dig ära från HERREN Gud." 19 Då blev Ussia ursinnig, där han stod med ett rökelsekar i handen för att tända rökelse. Men just som han rasade mot prästerna, slog spetälska ut på hans panna, inför prästerna, inne i HERRENS hus bredvid rökelsealtaret. 20 Översteprästen Asarja och alla prästerna vände sig till honom, och se, han var spetälsk i pannan! (2 Krön 26:16-20)

Möt Ussia en man som hade fått framgång i livet och genom sin framgång hade hans hjärta blivit högmodig.
Ja så högmodigt att han gjorde något han inte fick göra att tillbe Herren på fel sätt.
Det var sagt att endast prästerna fick bära fram rökelsen till rökelsealtaret. Vilket vittnar om att Gud har sina ordningar och principer att följa. Det var prästen som skulle tillbe Gud med rökelsen inte Ussia. Detta tände Guds vrede och Ussia fick spetälska på grund av sitt högmod och på grund av att han tillbad Herren på fel sätt.
Idag i Sverige börjar detta bli mer och mer evangelikala som börjar bära främmande eld. Man börjar mer och mer att närma sig den katolska kyrkan som tillber Gud på fel sätt som Ussia. Inte bara att man förkunnar ett falskt evangelium men man bär fram sin rökelse till helgonen och ber dem ge dem till Gud. Man har alltså en medlare av rökelsen som inte är Kristus utan döda människor. Man tillber på ett sätt som bibeln aldrig befaller eller lär. Jesus sade : "Så skall ni be "Fader vår som är  i himlen". Rökelsen skall alltså direkt till Fadern och inte till döda helgon.
Detta blir avgudadyrkan "Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. 5 Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem." Ussia synd var ingen småsak. Gud gav honom spetälska och vad tror du Gud tycker om att man börjar flirta med det som man en gång tog avstånd i från?
Jo på samma sätt han ger dem andlig spetälska så att de blir blinda och förhärdade och det kan i slutändan bli att man som evangelikal anamar ett falskt evangelium och en annan Jesus.

måndag 9 december 2013

Gud utplånar våra synder i sin oändliga godhet . C.H Spurgeon

Om du nu skulle försöka att själv göra dig rättfärdig, så skulle detta helt enkelt vara ett självbedrägeri. Försök därför inte det; det är inte mödan värt. Skulle du återigen bedja någon av dina medmänniskor att rättfärdiga dig - vad kunde de väl göra? Du skulle måhända kunna få dem att tala väl om dig för en femtioöring, och andra skulle gärna baktala dig för ännu mindre. Deras domar är inte mycket värda.
Vår text säger: Gud är den som rättfärdiggör och det betyder oändligt mycket mer. Detta är ett förvånande faktum, vilket vi bör på det noggrannaste begrunda. Så kom då och se! För det första kunde ingen annan än Gud någonsin ha tänkt på att rättfärdiggöra de som är brottslingar. Människorna har levt i öppen upproriskhet emot Gud, de har utövat det onda med båda händerna, de har gått allt längre i ondska; de har vänt tillbaka till synden, även sedan de har fått sota för den och därigenom varit nödsakade att för en tid lämna den. De har överträtt lagen och förtrampat evangelium. De har avslagit nådeanbuden och framhärdat i ogudaktighet.
Hur kan de då få förlåtelse och bli rättfärdiggjorda? Deras medmänniskor förtvivlar över dem och säger: "Detta är ett hopplöst fall." Till och med de kristna betraktar dem med sorg snarare än med hopp. Men inte deras Gud. Han, som enligt rikedomen av sin nåds omsorg har utvalt några av dem före världens grundläggning skall inte vila, förrän han har gjort dem rättfärdiga och benådat dem i den älskade.
Det är skrivet: "Dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat." Du ser således att det finns några, vilka Herren har beslutat att rättfärdiggöra; varför skulle inte du och jag kunna vara bland dessa? Ingen annan än Gud skulle någonsin kunnat tänkt på att rättfärdiggöra mig. Jag är ett under för mig själv. Men jag tvivlar inte på, att Guds nåd framträder lika underbart även hos andra.

söndag 8 december 2013

Barnens egna katekes

I Fredags när vi hämtade vår dotter på dagis så sjöng hon på en Lucia sång vilket jag inte alls var så glad över. För det är en sång man ber till en död människa om en god framtid.
I stället fick jag i går i min hand en cd som innehåller barnens egna katekes (baserad på new city cathecism).
Jag satte på det på datorn på morgonen och min dotter sken upp som en sol när hon hörde det.
Detta är ett mycket bättre alternativ att spela för sina barn.

CD:n var del ett av sex delar och innehåller en katekes. Första delen som jag fick i min hand innehåller om Gud och skapelsen. Och hela serien innehåller :

1. Gud och skapelsen
2. Syndafallet och frälsningen
3. Kristus och hans verk
4. Guds ord
5. Bön och sakrament
6. Kristus och hans återkomst.

Jag vet inte om någon känner till något liknande fast på svenska?

Här kommer texten till sången "What does every sin deserve?"

"What does every sin deserve?
The wrath and curse of God. 
But if his sons forsake My law and fail to walk in My ways,
If they do not obey My decrees and fail to keep My commands,
Then I’ll punish their sin.
Psalm 89, verse 30 through 32"

torsdag 5 december 2013

Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, och den som sår rikligt skall skörda rikligt

Det säger jag: Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, och den som sår rikligt skall skörda rikligt. 7 Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare.  (2 Kor 2:6-7)

Om man tar detta ur sitt sammanhang kan man få det till vad som helst. Men om vi sätter det först i sammanhang s¨blir det lättare att förstå vad Paulus menar.
I kapitel 8 börjar Paulus tala om insamling till de fattiga i Jerusalem. Jerusalem hade blivit utsatt för en jordbävning och de troende hade många förlorat allt de hade och ägde.
Paulus drar nu igång en insamling till de heliga i Jerusalem. I kapitel 9 fortsätter han att tala om samma insamling han säger i vers 1 " Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till de heliga". Så insamlingen var till de heliga och till fattiga heliga vi läser i vers 9 " Skriften säger: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet." Paulus citerar GT där det gång på gång talas om att ge till de fattiga. Så när vi ser hela sammanhanget som är både för och efter dessa versar så kan vi konstantera att den som sår sparsamt och ger lite till fattiga kommer också att få ut mindre lön, men det som ger rikligt till de fattiga kommer också att skörda mera. 
Det handlar inte om att ge för att bli rik utan att ge av ett glatt hjärta. Och att om man lever ett liv i givande till de fattiga skall inget fattas en själv heller.
Det handlar alltså inte att ge till rika med fina kostymer och BMW bilar som kommer på tv och tigger pengar eller till ett missionsarbete där missionärerna bor på hotell. Utan i hela bibeln från gamla testamentets lagar till slutet på nya testamentet handlar givande om att ge till de fattiga.

onsdag 4 december 2013

Några karaktärsdrag hos en sann apostel

 Det verkar som om Gud hade ställt oss apostlar sist, som vigda åt döden. Vi har blivit ett skådespel för världen, för både änglar och människor. 10 Vi är dårar för Kristi skull, ni är kloka i Kristus. Vi är svaga, ni är starka. Ni är aktade, vi är föraktade. 11 Ännu i denna stund är vi hungriga och törstiga. Vi går nakna, vi misshandlas och är hemlösa. 12 Vi sliter och arbetar med våra händer. När vi hånas, välsignar vi. När vi förföljs, härdar vi ut. 13 När folk talar illa om oss, talar vi väl om dem. Vi har blivit som världens avskum, som alla människors slödder, och så är det fortfarande. - 1 Kor 4:9-12
I denna text kan vi lära oss flera olika saker om aposteln. Vi ser i vers 9 att Paulus talar om apostlarna (plural) och inte bara om sig själv, utan om alla Apostlar som då levde.. Först säger han att det verkar som att Gud har placerat aposteln sist av alla i Guds rike. I våra ögon var Paulus den största men i Paulus och Gud ögon verkade de vara de minsta och dödsdömda.
De var vigda åt döden och på väg att dö som martyrer. De gick i spetsen för Guds arbete och som ledare för Guds arbete blev de kraftigt förföljda. Paulus konstanterar att de andra troende var aktade i världens ögon. Men apostlarna sågs som dårar och svaga.
I vers 11 säger Paulus att just nu är de hungriga och törstiga. De var alltså ofta utan mat och dryck (2 Kor 11:27). Att vara apostel var ingen dans på rosor utan Paulus fortsätter att säga att de går runt nakna och misshandlas och är hemlösa.
Apostlarna var alltså inga som bodde på femstjärniga hotell eller hade en lyxvilla utan de var hemlösa.
Slutligen säger han att de sågs som världens avskum och slödder.
Paulus hade det inte lätt inte och om någon i dag påstår sig vara en apostel så jämför det med vad Paulus säger om Apostlarna och se om det stämmer i deras liv eller ej.
Är de hemlösa?, Världen slödder?, Nakna?, Hungriga och törstiga? Misshandlas de?
Troligen finner du ingen sådana utan de flesta som kallar sig Apostlar i dag lever ofta i lyx och har fina kläder.





måndag 2 december 2013

Vänta på Guds vägledning

När kungen satt i sitt hus, sedan HERREN hade givit honom ro för alla hans fiender runt omkring, 2 sade han till profeten Natan: "Se, jag bor i ett hus av cederträ, medan Guds ark bor i ett tält." (2 Sam 7:1-2)
Davids huvudsakliga motiv till att bygga Herrens tempel var gott och heligt. Men han var för snabb för att vänta på Guds order att bygga. David tog därför på sig mer än var som var lämpligt för honom. Vi ser här hur Gud leder genom olika grader. Han ger inte omedelbart ut alla sina skatter utan bara vad som behövs för tillfället. Vi borde ta vara på detta eftersom vi är giriga och vill omedelbart att Gud skall ge oss allt som vi har i vår fantasi. Kort sagt, så klarar vi inte av när Gud håller oss i ett lågt tillstånd. Detta kommer från vår arrogans, för vi vill gärna ofta göra mera än vad som är rätt och legitimt för oss. Vi är fulla av giriga dårskaper, ändå vill vi att Gud skall fullborda oss och tillfredsställa oss i allt och överallt.
Vi vill det med sådan intensiv längtan att vi inte slutar att vara arga och förargade när det behagar Gud att hålla oss i ett lågt tillstånd. Även om vi inte öppet gråter ut, så bär vi på mycket besvikelse i våra hjärtan.
När vi ser att det är svårt för oss att av naturen vara nöjda, låt oss då komma ihåg och praktisera läran Gud om att Gud vet är bäst. Om Gud från början inte låter oss sväva uppe i molnen utan krypa på marken, håller oss svaga och ödmjuka, så låt oss vandra tålmodigt och böja våran nacke och ta emot det oket har lägger på oss. Låt oss lära oss att utöva alla de lidanden som kyrkan utsätts för och tillåta Gud att göra sitt jobb, som kommer att vara för vårt bästa, eftersom han vet vad som är bäst för oss.

- John Calvin

söndag 1 december 2013

Evangelium är för de förtappade- C.H Spurgeon

"Men den som inte håller sig till gärningar, utan tror på honom som gör den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet." (Rom 4:5)

En evangelisk predikant höll en gång en predikan över orden: "Nu är yxan satt till roten av trädet." Och hans predikan var så utformad, att en av hans åhörare sedan sade till honom:
- Man kunde ha trott att ni predikade för grova brottslingar; denna predikan kunde ha varit passande att hålla i länshäktet.
- O nej, svarade den gode mannen, om jag hade predikat i länshäktet skulle jag inte ha valt den texten, utan denna: "Det är ett ord att lita på och värt att på allt sätt tas emot, att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare!"
Alldeles så är det. Lagen är för de egenrättfärdiga och för att krossa deras högmod och evangelium är för de förtappade, för att befria dem från deras förtvivlan. Om du inte är en förtappad själ, till vad behöver du då en Frälsare? Skulle väl Herden gå och söka efter det får, som aldrig hade gått vilse? Skulle kvinnan sopa huset för att söka efter den slant som aldrig fallit ur hennes börs? Nej, läkemedlet är för de sjuka, uppväckelsen för de döda, nåden för de skyldiga, befrielsen för dem som är bundna och ögonens öppnande för dem som är blinda.
Hur kan väl Frälsaren och hans död på korset och nådens evangelium uppskattas annat än under förutsättning, att människan är skyldig och värd fördömelsen? Det är just syndaren, som är orsak till evangeliets tillvaro. Du min vän, till vilken detta ord nu kommer, om du är oförtjänt av allt gott och förtjänar allt ont, ja helvetet, då är du just av det slags människor, för vilka detta evangelium är tillsatt och förkunnat. Gud gör den ogudaktige rättfärdig.
Jag skulle önska att göra detta riktigt klart för mina läsare, och jag hoppas att jag redan gjort det. Men hur klart det än må vara, är det endast Herren, som kan låta en människa verkligen se det. Det verkar till en början allra mest förvånande för en uppväckt människa, att frälsningen verkligen skall kunna vara för henne som skyldig och förtappad. Hon tänker, att den endast kan vara till för henne som en ångerfull människa och glömmer, att hennes ånger utgör en del av hennes frälsning.
"O, jag måste ju vara så eller så" säger hon. Och det är också alldeles sant, ty hon skall bli både det ena och andra, som en frukt av frälsningen. Men frälsningen kommer till henne, innan hon ännu har någon enda av dess frukter. Ja, frälsningen kommer i själva verket till henne, då hon inte förtjänar annat än den nakna, usla, låga vedervärdiga benämningen "ogudaktig". Detta är det enda hon är, då Guds evangelium kommer för att rättfärdiggöra henne.

Gud är mäktig och villig
Jag vill därför enträget uppmana alla, som inte i sig själva har något gott att visa fram - som fruktar att de inte ens har en enda god känsla eller något, vad det än må vara, som skulle kunna rekommendera dem hos Gud - att de måtte fast förtrösta på, att vår barmhärtige Gud är både mäktig och villig, till att ta emot dem utan något som rekommenderar dem och att förlåta dem frivilligt, inte för att de är goda, utan för att han är god.
Låter han inte sin sol gå upp över onda och goda? Ger han inte regn och fruktsam tid även åt de ogudaktigaste nationer? Ja, även Sodom hade sin sol och Gomorra sin dagg. O, min vän, Guds outsägliga stora nåd övergår både min och din uppfattningsförmåga, och jag önskar att du hade en värdig tanke om denna. "Så mycket som himlen är högre än jorden, så är mina tankar högre än era tankar", säger Herren. Han kan överflödande förlåta.
Jesus Kristus har kommit i världen för att frälsa syndare; förlåtelsen är till för den skyldige. Försök inte att förbättra dig själv eller att göra dig till något annat än vad du verkligen är, utan kom sådan du är till honom som gör den ogudaktige rättfärdig.
En stor artist hade för kort tid sedan målat av en del av förvaltningshusen i den stad där han bodde, och nu önskade han av historiskt intresse att på sin tavla även måla vissa andra personer, som var välkända i staden. Bland dessa var en gatsopare, trasig, smutsig och okammad. Det fanns en passande plats för honom på tavlan. Artisten sade därför till denna person:
- Jag skall betala dig bra, om du vill komma till min ateljé och låta mig måla ditt porträtt.
Mannen infann sig tidigt följande morgon, men blev snart skickad tillbaka trots att han hade tvättat sitt ansikte, kammat sitt hår och klätt sig i snygga kläder. Han behövdes såsom en tiggare och var inte inbjuden i någon annan egenskap.
Likaså skall evangeliet ta emot dig i sin boning; om du kommer som en syndare, men inte annars. Vänta inte på någon förändring hos dig, utan kom genast för att söka frälsning. Gud rättfärdiggör den ogudaktige. Och det gäller dig, sådan du nu är. Evangelium möter dig i ditt värsta tillstånd. Kom helt och hållet oklädd. Jag menar: kom till din himmelske Fader i all din synd och orenhet, utan att försöka dölja dig med något, vad det än vara månde. Kom till Jesus som du är, spetälsk, smutsig, naken, varken passande för att leva eller för att dö.
Kom, du som är själva avskrädet i skapelsen, kom, fastän du knappast vågar hoppas på något annat än döden. Kom, fastän förtvivlan ruvar över dig, sammanpressande ditt bröst liksom en förskräcklig nattmara. Kom och bed Herren, att han måtte rättfärdiggöra ännu en ogudaktig. Varför skulle han väl inte göra det? Kom fram bara, ty Guds stora barmhärtighet är just avsedd för sådana som dig.
Jag talar med skriftens språk, och jag kan inte tala på ett kraftigare sätt. Herren Gud själv antar sig den nåderika titeln: "Den som gör den ogudaktige rättfärdig." Han gör dem rättfärdiga och låter behandla dem som rättfärdiga, som av naturen är ogudaktiga. Är inte detta ett underbart ord för dig? Käre läsare, res dig inte upp från din plats, förrän du väl begrundat denna sak!