Translate

torsdag 14 november 2013

När hans häst dog - J.R Miller

Då reste sig Job, rev sönder sin mantel, rakade sitt huvud och föll ner på marken och tillbad. 21 Han sade: "Naken kom jag ur min moders liv, och naken skall jag vända tillbaka dit. HERREN gav och HERREN tog. Lovat vare HERRENS namn!" 22 Vid allt detta syndade inte Job, han kom inte med någon anklagelse mot Gud.

Det finns besvär och svårigheter som redan har passerad oss, så varför gräma oss över det?
Vi kan inte undvika sorg när våra nära och kära tas bort i från oss. Men varför skall vi vägra att samtycka med Guds vilja? När någon olycka har tagit pengar i från oss, eller om någon lycka har drabbat oss. Varför skall vi sitta ned och sörja över förlusten?

Oro och sorg kommer inte att föra tillbaka det till sitt gamla tillstånd! Det är mycket mer förnuftigt för oss att inse våra minskade resurser, eller att acceptera de nya och förändrade förutsättningarna - anpassa oss till dem, och fortsätta med våra liv.

En vis man sade när hans häst dog "Ok, då får jag gå till fots" och så fortsatte han glatt sin resa.

Bröder, jag menar inte att jag redan har gripit det, men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför 14 och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus. Fil 3:13-14

Att tänka på (mina egna tankar om dagens text) : Vi ser i Jobs liv hur han föll ned på sitt ansikte och prisade Gud för sina förlustar i livet. Detta gjorde han efter att en stor stark storm hade tagit tag i hans hus och totalt förstört det och dödat alla nära och kära som fanns inne i huset.  Han klagade inte över hur Gud handlade utan prisade honom. Och många skulle tycka detta är konstigt och därför poängterar författaren av Jobs bok i vers 22 att i allt detta syndade inte Job. Han gjorde rätt som tillbad Gud för förlusterna i livet.
När vi går igenom förluster i livet kanske ekonomiskt eller av nära och kära hur reagerar vi?
Är vi som Job och prisar Gud?