Translate

lördag 30 november 2013

Ingen rättfärdig finns, inte en enda - C.H Spurgeon


"Men den som inte håller sig till gärningar, utan tror på honom som gör den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet." (Rom 4:5)

Du skall i sådant fall gå förlorad, lika säkert som att du lever nu. Ni rättfärdiga människor, vilkas rättfärdighet består av endast era egna gärningar, ni är antingen bedragare eller bedragna, ty skriften kan inte ljuga, och den säger klart och tydligt: "Ingen rättfärdig finns, inte en enda." I varje fall har jag inte något evangelium att förkunna för de egenrättfärdiga; nej, inte ett enda ord. Jesus Kristus har inte kommit för att kalla rättfärdiga och jag skall inte göra, vad han inte gjorde. Om jag kallade er som sådana, skulle ni inte komma. Därför vill jag inte kalla er under detta namn. Nej, jag bjuder er hellre att se på denna rättfärdighet till dess ni inser, vilken förvillelse den är. Den är dubbelt så skör som en spindelväv. Ha därför inget mer att göra med den! Fly bort ifrån den!
O, mina vänner, de enda människor som behöver rättfärdiggörelse, är de som i sig själva inte har någon rättfärdighet. De behöver att något görs för dem, som ställer dem rättfärdiga inför Guds domstol. Ni kan vara förvissade om att Herren gör endast , vad som är nödvändigt. En oändlig vishet företar sig aldrig något som är onödigt. Jesus åtar sig inget som är överflödigt. Att göra den rättfärdig som redan är rättfärdig, är inte något verk för Gud - det vore ett åtagande passande för en dåre; men att göra den rättfärdig som är orättfärdig, detta är ett verk av den oändliga kärleken och barmhärtigheten.
Att rättfärdiggöra den ogudaktige - det är ett underverk värdigt en Gud. Om det någonstans i världen fanns en läkare, som hade upptäckt ett säkert och verksamt läkemedel, till vilka skulle väl denne läkare sändas? Till dem som vore fullkomligt friska? Jag tror inte det. Om han skickades till ett distrikt där det inte fanns några sjuka, skulle han känna att han inte var på sin rätta plats; det fanns ingenting för honom att göra där. "Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka."

Frälsningsnåden
Är det inte lika klart och tydligt, att nådens och återlösningens dyrbara läkemedel är endast för de till själen sjuka? De kan inte vara för de friska, ty dessa skulle ju inte ha någon nytta av dem. Men om du dyre vän, känner dig sjuk till själen, då har denne läkare kommit till världen för dig. Om du känner dig alltigenom tillintetgjord till följd av din synd, då är du just den person, som frälsningsnåden syftar till.
Jag säger dig, att kärlekens Herre hade till ögonmärke att rättfärdiggöra just sådana som du, då han gjorde frälsningsplanen. Om vi antog, att en person med ett ädelmodigt sinnelag hade beslutat att efterskänka alla de skulder som andra var skyldiga honom, så är det klart att detta endast kunde tillämpas på dem, som verkligen stod i skuld till honom. Den ene är skyldig honom tusen pund, den andre femtio. Båda behöver endast få reversen överkorsad, och skuldförbindelsen skulle vara utplånad.
Men den ädelmodigaste människa kan inte efterskänka skulder åt dem, som inte är skyldig henne något. Det är bortom allmaktens makt att förlåta dem, som inte har någon synd. Nåden måste vara för den skyldige och förlåtelsen för den som har syndat. Det vore orimligt att tala om förlåtelse för den, som inte behövde förlåtas, att tala om nåd för den som aldrig har begått någon överträdelse.
Du tänker måhända, att du måste gå förlorad därför att du är en syndare. Men detta är just skälet, till varför du kan bli frälst. Då du erkänner dig vara en syndare, vill jag uppmuntra dig till att tro, att nåden är beredd just för sådana som dig. Det är i sanning en levande verklighet, att Jesus uppsöker och frälser de förtappade. Han har gått i döden och bringat verklig försoning för verkliga syndare. Jag känner mig överlycklig, då jag träffar människor som inte leker med orden eller kallar sig själva för "eländiga syndare" såsom blott ett tomt talesätt.
Jag skulle gärna vilja tala hela natten med sådana, som känner sig vara syndare. Nådens härbärge stänger aldrig sina dörrar för sådana, varken på söndagar eller på vardagar. Vår Herre Jesus har inte dött för inbillade synder, utan hans hjärteblod har utgjutits för att tvätta bort de mörka purpurfläckar, som ingenting annat kan utplåna. Den som känner sig vara en riktigt svart syndare, han är just den sorts människa, som Jesus Kristus har kommit för att göra vit.