Translate

lördag 23 november 2013

Att frukta Guds vrede och kasta sig på nåden - Martin Luther

"Gå ut på vägar och stigar och uppmana enträget människor att komma in, så att mitt hus blir fullt." Luk 14:23

"Härmed åsyftas vi hedningar som inte bodde i någon stad, dvs inte hade någon ordentlig gudstjänst såsom judarna utan tillbad avgudar, så att vi inte förstod sanningen vare sig om Gud eller om oss själva. Därför liknas hedningarnas länder vid en fri och öppen plats på landsvägen eller fältet där djävulen går fram och har fritt spelrum, så att han där kan göra vad han vill. Gå dit bort, säger husbonden, och uppmana dem enträget att komma in.

Världen har den onda arten att hon överallt avspärrar sig mot evangelium och inte kan tåla den läran. Husbonden däremot vill ha sitt hus fullt av gäster. Ty han har tillrett måltiden så att han måste ha människor som äter, dricker och är glada, skulle han ock vara tvungen att uppväcka dem av stenar. Detta är också anledningen till att Gud låter världen äga bestånd så länge, fast han kunde ha anledning nog i vart ögonblick att för våra synders skull kasta den i fördärvet. Men han gör inte det, ty han behöver ännu fler gäster att delta i sin måltid.

Att hans tjänare nu förkunnar det heliga evanglium för oss, det är ett bevis på att vi som är döpta och tror också är bjudna till denna måltid. Men på vad sätt uppmanar han oss enträget? Vår Herre Gud vill ju inte ha någon nödtvungen tjänst. Han uppmanar oss enträget på det sättet att han låter predika för oss att "den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd." Här visar han oss båda delarna: helvete och himmel, död och liv, vrede och nåd. 

Ty först och främst uppenbaras för oss vår synd och vårt förtappade tillstånd, för att vi skall förskräckas för detta när vi får höra att vi, så snart vi blivit födda till världen, strax är i djävulens rike och under Guds vrede. Det är att bli uppmanad enträget, när man fruktar för Guds vrede och begär hjälp av honom.

När nu detta har skett genom predikan och våra hjärtan alltså är förkrossade och förskräckta, så predikas det vidare: Kära själ, du skall inte förtvivla för det att du är en syndare och har dragit över dig en så hemsk dom. Så här skall du göra: Gå åstad, du är ju döpt, och hör evangelium. Då får du veta att Jesus Kristus dött för dig och genom sin död på korset försonat din synd. Tror du detta, då kan du vara trygg för Guds vrede och den eviga döden samt får vara en gäst vid denna härliga måltid och får där äta och dricka så att du blir mätt. Detta är att uppmana enträget, att förskräcka med synden.

Evangelium uppenbarar, vilka som är de verkliga synderna och låter oss känna Guds vrede (Rom 1:18). Det lär oss nämligen att vi alla lever i synder och är att räkna bland de ogudaktiga. Detta befaller oss vår Herre Gud att förkunna genom sitt evangelium då han säger till apostlarna: "Gå och förkunna evangelium". 

Men man kan inte förkunna bot och omvändelse utan att säga att Gud är vred på alla människor därför att de är fulla av otro, gudsförakt och andra synder. Denna Guds vrede bör förskräcka dem och göra deras samveten bävande och ängsliga så att de uppmanar enträget sig själva och säger: "Ack, Herre Gud, vad skall jag ta mig till för att bli frälst ur detta elände?" Då skall man säga: "Sätt dig här och ät, ty här står många bord lediga och här är rikt förråd på mat. Du är döpt, tro därför på Jesus Kristus. Tro att han har ställt allt till rätta och försonat för dina synder. Det finns intet annat medel genom vilket du kan få hjälp, än detta att du tror och blir döpt. Då skall Guds vrede upphöra. Då skall istället idel nåd och barmhärtighet, syndernas förlåtelse och evigt liv skina över dig från himlen."

Att uppmana enträget, det betyder att predika omvändelse och syndernas förlåtelse och att förkunna Guds vrede över synderna och nåd över dem som tror. Så skall Guds vrede över syndaren och nödvändigheten av omvändelse tvinga därtill att man kommer och ropar om nåd. Detta är rätta vägen till denna måltid. 

På detta sätt blir av judar och hedningar en kristlig kyrka, och så kallas alla tillsammans för fattiga, eländiga, halta och krymplingar. Ty sedan de blivit på detta sätt förskräckta tar de emot evangelium och kryper till korset. Men de som inte vill göra detta, de må sedan vara hur kloka och visa som helst, så har de här sin dom, att de inte skall få smaka denna måltid, dvs att Guds vrede skall förbli kvar över dem och de blir fördömda för sin otros skull.

Men vi som vill komma, vi som har hjärtan som är förskräckta för våra synders skull och som därför inte försummar den Guds nåd som för Kristi skull förkunnas för oss och erbjuds åt oss i evangelium, vi får nåd i stället för vrede, evig rättfärdighet i stället för synd och evigt liv i stället för evig död ?"

- Martin Luther ,Huspostilla ,2 söndagen efter Trefaldighet