Translate

tisdag 6 augusti 2013

Guds närvaro

I dag inom många så kallade kyrkor är det vanligt med tal om Guds närvaro.  Gång på gång ser man videos när det talas om Guds närvaro och det verkar nästan som att känslorna är hela grejen. Men har du tänkt tanken vad sade man förr i tiden om Guds närvaro? Det skall jag svara på idag utifrån boken "The calling of the ministry" skriven av puritanen William Perkins. Hela boken utgår i från Jesajas möte med Gud när han sade "ve mig jag förgås, ty jag är en man med orena läppar".

Så här skriver Perkins (Parafras):

Den andra orsaken till profetens fruktan och bävan är för han såg Herren i sin härlighet. Han såg inte Gud i sin skepnad utan han såg hans härlighet. Han såg det inte Guds fulla härlighet för det kan ingen stå ut med utan fick bara en liten skymt av det. Han såg det inte heller med sina fysiska ögon utan i en vision. Om det var fysiskt syn involverad talar profeten inte om. Men grejen var att han såg i en vision en sådan härlighet att han visste det det var en speciell närvaro av Konungarnas konung som är härlighetens Herre. Bara en liten glimt av honom och tanken på hans närvaro slogs hans samvete av stor fruktan på grund av hans egna synder och sitt folks synder.
Hans slogs av fruktan på grund av sina och sitt folks synder som han nu såg klart. Men varför är han rädd för Gud? Eftersom han såg sina synder och sitt folks synder och utan att vara i Herrens närvaro hade han samvete reagerat. Orsaken till att detta skedde var att ingen som lever i synd kan ens stå ut i Guds närvaro.
Detta är en sanning och det beror på tre saker :

För det första. Synden är det som Gud hatar. Det är det enda som han stöter sig på och det väcker hans vrede och rättvisa misstyckande. Synden är något man inte kan bära in i Guds närvaro för Gud hatar den och kan inte se på den. Det är därför vi erfar en djup andlig shock när vi inser att vi är  i Guds närvaro med synd i våra liv vilket han hatar.

För det andra. Synd gör människan skyldig inför Gud. Lagen kräver lydnad och om människan misslyckas så tvingar det fram ett straff. Ju mer en människa syndar ju mera skuld har han inför Gud.
Så om en människa bär på stor skuld inför Gud är det inte så konstigt att en stackars syndare bävar och fruktar i Guds närvaro

För det tredje. Synd uppeggar Guds vrede. En syndare fruktar och bävar i Guds närvaro precis som en förädare fruktar att möta sin arbetsgivare eller en brottsling fruktar att möta domaren.
Av dessa orsaker kan en syndare inte härda ut i Guds närvaro.

Guds närvaro har olika grader :

1). Gud är närvarande i våra samveten när vi tänker på honom
2). Han är närvarande när vi nämner hans namn eller hör andra nämna det
3). Han är närvarande i sina ordinationer så som hans skrivna ord, sakrament och Gudstjänster.
4). Han är närvaro på domens dag när vi alla skall stå inför honom och få ta emot sin dom.

......


Om du vill läsa vidare så kan du ju köpa boken eller ladda ner den. Den brukar finnas som gratis pdf på nätet.

Jesajas erfarenhet var ju inget undantag hur reagerade Johannes när han kom in i Guds närvaro ?
Vi läser " När jag såg honom föll jag ner som död för hans fötter, och han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte förskräckt" - Upp 1:17
Johannes låg som död inför Guds närvaro och Jesus fick säga till honom "Var inte förskräckt".

Så vid flera tillfällen ser vi detta i bibeln när en man kommer in i Guds närvaro eller får besök av änglar blir han rädd och förskräckt. Detta är på grund av Guds helighet och vår syndfullhet.
Jesaja när han var i Guds närvaro sade "Ve, mig jag förgås".

Har du verkligen varit i Guds närvaro?