Translate

fredag 31 maj 2013

Varför lider djuren? (OBS kan vara stötande)

Jag skall förgöra människor och djur, jag skall förgöra fåglarna under himlen och fiskarna i havet och de som blir andra till fall, tillsammans med de ogudaktiga,  ja, jag skall utrota människorna från jordens yta, säger HERREN. (Sef 1:3)
Hur kommer det sig att Gud förstör och dödar djuren?
Är inte de oskyldiga skapelser? Det står ju i bibeln att barn inte skall straffas för sina fäders synder (Hes 18:4) och att den som syndar skall dö.
Men vänta nu djuren syndar väl inte? Hur kommer det sig att Gud tar till grova metoder och dödar djuren med människan?
Hur kommer det sig att Gud räddade bara några djur med Noa men förstörde resten av djuren vid syndafloden? Det låter som en brutal och elak Gud i mångas öron. Vilka är vi att säga emot Gud eller resa oss i stolthet mot vad han gör?

Svar:
Djuren dog med människan de är en del av skapelsen men eftersom att jorden kom under förbannelsen på grund av vår synd så dör djuren på grund av våran synd.
Det visar hur allvarlig vår synd är. På grund av hur vi behandlar Gud och hans lag och våra medmänniskor så dör djuren allt på grund av vår synd. Vid syndafloden räddades några få människor och några få djur.
Men Gud utrotade både människor och djur under syndafloden.

Vi borde skaka och bäva inför hur stor vår synd är inför Gud och vara tacksamma för den frälsning från syndens slaveri och förbannelse som Gud har gett oss genom Jesus Kristus för de som tror..


John Calvin skriver i sina kommentarer till denna vers :

But it may be now asked, why God denounces his vengeance on the beasts of the field,
the birds of heaven, and the fishes of the sea; for how much soever the Jews may have provoked
him by their sins, innocent animals ought to have been spared. If a son is not to be punished
for the fault of his father, Ezekiel 18:4, but that the soul that has sinned is to die, why did
God turn his wrath against fishes and other animals? This seems to have been a hasty and
unreasonable infliction. But let this rule be first borne in mind—that it is preposterous in
us to estimate God’s doings according to our judgment, as froward and proud men do in
our day; for they are disposed to judge of God’s works with such presumption, that whatever
they do not approve, they think it right wholly to condemn. But it behaves us to judge
modestly and soberly, and to confess that God’s judgments are a deep abyss: and when a
reason for them does not appear, we ought reverently and with due humility to hook for
the day of their full revelation. This is one thing. Then it is meet at the same time to remember,
that as animals were created for man’s use, they must undergo a lot in common with
him: for God made subservient to man both the birds of heaven, and the fishes of the sea,
and all other animals. It is then no matter of wonder, that the condemnation of him, who
enjoys a sovereignty over the whole earth, should reach to animals. And we know that the
world was not made subject to corruption willingly—that is, naturally; but because the
contagion from Adam’s fall diffused itself through heaven and earth.