Translate

söndag 7 april 2013

Den baptistiska väckelsen i Sverige på 1800 talet del 2 - Anders Bogrens budskap

Anders Bogren som hade drabbats av nöd för de förlorade tvingades ibland sluta hugga ved och gå ned på sina knän och be för de förlorade kunde inte längre stå emot Guds kallelse utan gav sig iväg.
Bogrens förkunnelse var utläggande genom att använda en tum vers.
Han bad en enkel bön till Gud om vägledning satte sin tumme i bibeln och där tummen föll den versen predikade han utifrån. Hans förkunnelse var väldigt enkel och bestod av ett enkelt språk som vem som helst kunde förstå. Han använde mycket bilder han hade läst Charles Spurgeons böcker och tog hans citat att en predikan utan liknelser är som en kyrka utan fönster.
Han blev snabbt kallad för "Svavel predikant" Han drogs inte för att förkunna om vilka fasor som väntar syndare som inte omvänder sig. En gång tog han upp en man ur publiken och målade upp ett skräck scenario som väntade honom i helvetet om han inte omvände sig från sina synder.
Bogren brydde sig inte mycket om exegetik och homiletik. Faktum var han visste inget om sådant. Han visste inte mycket om teologiska frågor heller utan förkunnade enkelt om människans synd och dess behov av omvändelse. En gång när han förkunnade om Guds vrede med de starkaste bibelorden han kände till så reste sig 40 personer och sprang ut från mötet. De klarade inte av budskapet. Folk som kritiserade honom sade "Du kastar bara sten på folk". Med det menade dem att han genom sin förkunnelse bara "dömde folk"
Men allt Bogren gjorde var att visa på människans synd och den kommande domen. Men han försummande inte heller nåden. Utan kunde predika om himlen och Guds kärlek.
Han brydde sig inte om kritiker eller vad folk tyckte om honom utan han citerade bara bibeln.
Han fick mycket förföljelse från den tidens poliser som kom för att arrestera honom. Ofta tillsammans med präster som tyckte att han var en villolärare.
Bogren som var lutheran från början bröt mot mycket av den lutherska liturgin och många präster kallade honom för villolärare. Man ordnarde seminarier där man skulle avslöja Bogrens villoläror och man målade ut honom som en falsk profet. Men ju mer man höll på ju mer spred sig väckelsen.
Det spreds rykten om att han hade tre fruar vilket inte var sant för han var inte ens gift.
Det var inte bara präster som förföljde honom utan vanligt folk hatade honom. Bogren skriver i sin egna dagbok så här : "Den 17:e September 1858 var det några skalkar som gick i försåt för mig och tänkte dräpa mig. Men Gud visade att han var sannfärdig, att ej ett hår faller av huvudet Hans vilja förutan. De lossade ett skott, så att haglen ven omkring mig och några fastnade i min ytterrock, men icke ett träffade min lekamen. Ära vare Gud !"
Vid andra tillfällen stormade folk in under möterna för att stena folk. Bogren skriver om en kvinna som träffades av en sten i ansiktet. Vid ett annat tillfälle låg folk i bakhåll nere vid en sjö för att skjuta honom. Men kulorna träffade bara vattnet.
Vid ett annat tillfälle blev Bogren misshandlad så svårt att han inte kunde predika på tre veckor.
En som hade förföjlt Bogren blev slagen av Gud med en krokig rygg och kraftig ryggmärta.
Bogren bad för sina fiender och denna man drabbades av syndanöd och omvände sig till Gud och bad Bogren om förlåtelse. Han blev även botad från sin krokig rygg och från smärtorna.
Många av hans förföljare drabbades av syndanöd och blev omvända.

Bogren gick nu med i baptistsamfundet men brydde sig inte så mycket om man var baptist eller lutheran.
för honom var det ingen viktig fråga utan vad som betydde något var att folk blev frälsta.
På ett ställe fick den lokala baptistkyrkan döpa 50 stycken efter att Bogren hade varit i den lilla byn.
Vid Bogrens möten var det vanligt att folk började gråta och jämra sig över sina synder och att man avslutade med jubel över sin frälsning. Det förekom "rop av ånger över sina synder". Mängder blev omvända vart än Bogren predikade. På ett ställe blev ingen frälst. Då gick Bogren undan och grät för deras frälsning. När han kom tillbaka hade folk redan drabbats av syndanöd och folk började omvända sig.

Så vad vi ser är att Guds evangelium förkunnades omvändelse, dom, synd, helvete och Guds nåd var i centrum. Förföljelse både fysiskt och verbalt förekom.

Fortsättning följer...