Translate

fredag 15 februari 2013

Utkorelsen en vård för själen


För några år sedan brukade jag ha en arminiansk eller kanske pelgiansk syn på frälsningen. Detta ledde till  andlig stolthet i mitt liv. Jag brukade se ned på folk som inte levde på samma nivå som mig i helgelse.
Sanningen var tvärtom det var jag som var stolt och när jag ändrade syn på utkorelsen så försvann allt sådant i mitt liv. Jag kunde inte längre peka på mig själv och mina egna så kallade helgelse. Charles Spurgeon
beskriver bra hur det kan låta om man inte har en luthersk/reformert syn på utkorelsen. Spurgeon ger exempel (obs detta är inte vad Spurgeon trodde utan endast en skämtbön):
 "Lord, I thank thee I am not like those poor presumptuous Calvinists Lord, I was born with a
glorious free-will; I was born with power by which I can turn to thee of myself; I have improved my grace. If everybody had done the same with their grace that I have, they might all have been saved. Lord, I know thou dost not make us willing if we are not willing ourselves. Thou givest grace to everybody; some do not improve it, but I do. There are many that will go to hell as much bought with the blood of Christ as I was; they had as much of the Holy Ghost given to them; they had as good a chance, and were as much blessed as I am. It was not thy grace that made us to differ; I know it did a great deal, still I turned the point; I made use of what was given me, and others did not-that is the difference between me and them."
Visst ber ingen av oss så här rätt ut och jag bad inte rent ut så men jag var uppblåst och stolt över min så kallade helgelse. Jag blev irriterad på andra som inte levde upp på denna "nivå". Teologi var bästa medicinen. Bibelns undervisning om utkorelsen är botemedlet. För andlig stolthet är precis vad dålig teologi leder till. Som Spurgeon säger. Man berömmer sig själv för att man har "valt" Gud. Man tycker att andra får skylla sig själva och man anser att man behöver bli belönad för sitt "val". George Whitefield såg detta problemet också och sade "We should not then have so much disputing against the doctrine of election, or hear it condemned (even by good men) as a doctrine of devils. For my own part, I cannot see how true humbleness of mind can be attained without a knowledge of it"

Det är sant utifrån erfarenhet i mitt egna liv att det är fullständigt omöjligt att vara ödmjuk om man har en dålig syn på utkorelsen. Man kan berömma sig av fel saker. Men botemedlet är en förändrad syn på vad bibeln lär om utkorelsen. Bibeln lär att vi inte har valt Gud "Joh 15:16" Utan vi har enbart valt Gud eftersom han först har valt oss.
Folk i dag gillar inte den luthersk/reformerta synen på utkorelse att Gud innan världens grund blev lagd har utvalt åt sig själv ett folk som skall bli frälsta. Man har inga problem med att Gud i GT utvalde ett folk Israel men förkastade och ibland utrotade alla andra folk fullständigt. Det har man inga problem med.
Men vad är skillnaden i dag? Egentligen ingen alls. Gud har ju fortfarande utvalt ett folk till frälsning (2 Thess 2:13) Han har innan världens grund blev lagd utvalt oss till att bli hans barn (Ef 1:4-5).
Och detta folket kallas idag för Israel (Gal 6:16). Varje gång vi ser ordet utvald i skriften bör vi stanna till och studera det. Ordet utvald betyder att du blivit utvald av en större mängd. Om man väljer en president så blir bara en utvald och alla andra förkastade. Så när vi läser om att Gud har utvalt ett folk så innebär det att han ut ur mängden har utvalt dem till sin egna.Vad är skillnaden mellan de som blir utvalda och de som inte blir det.? Absolut ingenting för att ingen skall kunna berömma sig och bara kunna berömma sig av Herren. Så för att ingen skall kunna berömma sig har Gud utvalt idioterna och dårarna till frälsning och förkastat de visa (1 kor 1:27-30) och allt detta för att: " för att ingen människa skall berömma sig inför Gud.  Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus" (1 kor 1:29-30)

Läs mer här : http://bergsjobloggen.blogspot.se/2012/05/george-whitefield-om-utkorelsen.html