Translate

lördag 10 mars 2012

Hur bevisar Gud sin kärlek till oss?


Han dog för oss och när han dog visade han sin kärlek. När han piskades var det blod över hela hans rygg och för varje blod droppe tänkte han på våran stolthet. Varje gång piskan slog in i hans rygg och slet av kött i från ryggen tänkte han på vår själviskhet, vår girighet, vår förkastelse av Gud, vårt skvaller, vårt hån, vår upproriskhet, vår avund, vårt skryt, vårt svek, vår illvilja.

När man slet upp honom på korset och spikarna drogs in i honom tänkte han på de förlorade som sprungit i väg sin egen väg som han nu kommer att söka upp.

När han hängde på korset och hans leder drogs i sär (Ps 22:15) tänkte han på  äktenskapsbrytarna, han tänkte på avgudadyrkarna,, knarkarna, våldtäcktsmännen, avgudadyrkarna, skvallrarna, de giriga han tänkte på dem som missbrukar hans namn och hädar honom.

Denna text ger oss 4 viktiga i Rom 5:6-10 sanningar som visar hur stor Guds kärlek är
.
"Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en hederlig människa - kanske vågar någon gå i döden för den som är god.  Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen.  Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade".

- Rom 5:6-10

1) Vi var syndare och förtjänade att bli straffade.

Det första sättet som Gud visar sin kärlek till oss är att trots våra synder som förtjänar att bli dömda så har han innan världens grund blev lagd redan älskat oss.  Det står skrivet:
"Knappast vill någon dö för en hederlig människa - kanske vågar någon gå i döden för den som är god"
Vi var varken hederliga eller goda. Vi var så genomruttna och avskyvärda i Guds ögon att han när som helst kunde slänga bort oss. Visst är det fantastiskt med en Gud som väljer att frälsa det som var redo att förstöras och det som luktade så illa att ingen skulle vilja röra det med en tång?

2) Vi var hans fiender

Inte nog med att vi var  syndare som förtjänades att förstöras och dömas utan vi var också aktivt hans fiender.
Genom våra hemska synder lagrade vi för varje dag upp vrede. Han skulle alltså när som helst kunna visa sin vrede mot oss om det inte vore för hans kärlek. Trots att vi var aktivt fientliga och hatade honom och hans lag så valde han ändå ut oss innan världens grund var lagd att älska oss. Vi älskar honom enbart på grund av att han först har älskat oss. Trots vår fiendeskap mot honom så sluter han fred med dem som omvänder sig.  Dem som inte omvänder sig är fortfarande hans fiender.
Vi kan se när folk som var hans fiender plågar Jesus på korset så säger han inte ett ord till dem. Han säger inga hatiska kommentarer utan i stället när han hänger på korset redo att dö säger han : Fader förlåt dem ty de vet inte vad dem gör.

2.b) Vi hatade honom

"Världen kan inte hata er, men mig hatar den, därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda." - Joh 7:7
Trots att vi var avskyvärda syndare redo att kastas bort och trots att vi var aktiva fiender mot Gud som helst av allt skulle ta ner honom från tronen och placera oss själva där och trots att vi hatade honom och hans lag så visar han sin kärlek till oss genom att han dog för våra synder. Vi som visat så mycket hat mot honom hela tiden och bokstavligen spottat honom i ansiktet ändå valde han att älska oss och frälsa oss i från synden. Han gick ut för att uppsöka det som var förlorat.
Vi kan se i Paulus liv hur han som hatade de kristna och försökte döda dem blev drabbad av Guds kärlek. Hans som var på väg till damaskus för att döda de kristna som fanns där mötte på vägen dit Jesus och blev frälst och Guds kärlek krossade honom och från den dagen var han inte bara villig att lida för evangelium utan även dö för evangelium.

3) Vi var ogudaktiga

Vi var även ogudaktiga. Att vara ogudaktig betyder att man är raka motstsen mot gudaktig. Det finns alltså inget i våran natur som är likt honom vi är alltså raka motsatsen mot Gud.
Trots att det inte fanns något tilldragande hos oss valde Gud att visa kärlek mot människorna de som var redo att förtöras. I Lukas kapitel 15 läser vi en liknelse om en förlorad son som sprang bort i från Gud. Han levde ogudaktigt men åkte ändå hem till sin fader (Gud). När han kommer hem tillbaka till sin fader så blir det fest och jubel och fadern stod med öppna armar. "Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom.  Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son.  Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter!  Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada.  Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började. "
På samma sätt är det i himlen det blir fest och jubel för var och en som omvänder sig till Gud. Hans kärlek är så stor att han står med öppna armar till var och en som omvänder sig. Han har förlåtit var och en som omvänder sig hans synder. Det finns ingen synd som är för stor att förlåta.